Jane

13 april 2012 15:41

Tusen tack för dina fina och värmande ord!
Så roligt att just du hittade in till mig:)
Våren kämpar och en liten bit av gräsmattan har kommit fram, sitter ute på altanen och njuter av solen och en god kopp te. Vardagslyx:)
Ska ta och för så lite blomster idag så de hinner ta sig. Jag blir så sugen på alla möjliga blommor, svårt att bestämma sig ibland:)
Ha det gott! Kram Jane

Ullis

14 april 2012 18:28

Hejsan..
Förstår inte att jag bara kan få må bra en stund.. Men nej, det verkar inte vara mitt öde.. Nu är jag pessimistisk, men så känns det..
..Mitt liv, Mormor dog, sen några familjära oenigheter, svärmor får ALS, och nu, min svägerska har fått konstaterat att hon har bröstcancer..
Känns som att det "enda" jag har att glädjas för är min kära sambo, våra underbara hundar, våra respektive familjer, jag vet att det är mycket men det känns ändå som för lite..
Jag/ vi kanske förlorar några av våra allra käraste, och det alldeles för tidigt..
Varför känner jag mig så svag, hjälplös..
Vill inte få fler panikattacker.. Vill bara må bra trots allt elände.. Ska iaf försöka!
Tänk om jag bara kunde bestämma det själv, bara må bra..
Det är tur att jag har fina och uppmuntrande bloggar att besöka iaf:)
Ursäkta för denna tråkiga kommentar, var bara tvungen att skriva av mig.. Och på din blogg hittar jag en massa att le åt:)
Fortsatt trevlig helg!:)
Kraam

mia

15 april 2012 22:38

men kära vännen...ja ibland är livet lite väl jobbigt!! tungt när nära och kära blir sjuka eller går bort :-(

Ofta undrar man ju vad det är som styr ens liv och vad det ät för mening med allt lidande...? men jag har många gånger kommit fram till att efter jobbiga och sorgliga händelser föds ny energi och man leds vidare i livet som en ödmjukare människa med erfarenhet och en större respekt för allt levande och tingen omkring oss.

Min man och jag har just nu oxå en nära vän som kämpar för sitt liv efter att ha fått cancer i ryggen och hur ironiskt det än låter så har just DET fått oss två här hemma att inse den stora lyckan i att "bara" ha varandra och uppskatta enkla saker här i livet...

Du behöver inte be om ursäkt, kära nån, det var visserligen ledsamma ord men jag känner att dom kommer direkt ifrån ditt hjärta och ibland måste man få tala om allvarliga saker även här!!

Att känna stress och ångest är helt männskligt men jag hoppas ändå att det vänder snart för dig och att du har några som kan stötta dig,hjälpen finns bara man orkar fråga och visa att man har det jobbigt.
Panikattacker skall du se som ett tecken på att du är FRISK men i behov av stöd och kärlek.

Många styrke kramar till DIG Ullis, du är en super fin människa!!

love Mia

Ullis

18 april 2012 18:54

Hejsan:)
Tack för dina värmande ord:)
Vad tråkigt att er vän är sjuk.. Denna cancer, tycker var och varannan har det..

Jag har varit till veterinären akut med Diva då hennes vänstra ansiktshalva blivit mer hängig.. Dreglar mer på den sidan och ögonlocket hänger inte med..
Idag fick jag svaret att hon har lågt sköldkörtel värde, så nu ska hon äta typ Levaxin livet ut. Men det är ju skönt att det går att medicinera och att förlamningen går tillbaka efter några veckor. Och att det är därför hon gått upp i vikt trots ny mat och mer motion. Visste att jag inte gjorde nåt fel, men det kändes som det varje gång vi varit på rehab och hos vet i höstas, och dom då påpekat att hon ska gå NER i vikt..
Nu får vi se då om hon kan gå ner några kilo, vore ju bra för hennes artros. Och att hon mår bra, lilla stumpan:)

Ha det gott nu:)
Kraam

mia

18 april 2012 21:51

hej ullis!

å lilla voven, men vad skönt att det går å medicinera iallafall. Min gamla peps här hemma börjar oxå att bulla ut trots att han får exakt den mängd foder han skall ha och mycket motion?? men så länge han är glad, pigg och verkar bra annars så väntar jag med veterinären..det är verkligen det värsta han vet!!!

ja dessa djur, vilka bestyr man har men vad gör man, dom är ju älskade som vilken familjemedlem som helst så det är bara att kämpa på.

Hoppas att DU får känna lite vår frid nu och
att alla jobbiga beslut och tankar inte tar överhand...du har ju en underbar trädgård och ett fint hus att pyssla med, försök att få lite egen tid och bara "vara"som man säger.

Allt kommer att lugna ner sig när vi får lite mera värme och sol, det är inte klokt vad våren kan göra med våra sinnen och kroppar.

Ibland måste man oxå våga släppa taget och lita på sina medmänniskor,sjukvård,och annat.Du verkar vara en mycket ambitiös tjej och jag försår att du blir stressad när livet klampar( är likadan själv) på men det kommer att vända, sådant är livet.

Ha det nu så bra som det går och gosa mycket med dina fina vovoar/ snart blir det vår!!

kram kram